Skynda dig!

Skynda dej, snabba dej, kom igen, var inte så seg! Detta är det enda jag hör dagarna igenom känns det som. Inte alltid nödvändigtvis för att någon säger det till mig, utan en liten röst i mitt huvud. (Nej, jag är inte psykfall) ;)
Jag tycker inte att jag är så himla långsam heller, tvärtom, det är bara det att tiden inte räcker till!
Nu t.ex, har jag varit hemma i 20 minuter, och måste egentligen åka inom 10, och ska då hinna äta först (jas skriver detta medans jag väntar på pastan). Sen ska jag iväg och träna.

Oj, nu piper pastan. Måste skynda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0